Människor slutar aldrig förvåna mig. Ibland funderar jag på om det är jag som person som är det faktiska problemet i andras ögon eller om det är mina beslut och handlingar. I förra veckan fick jag bekräftelse på att mina privata relationer inte är enligt mina önskemål och idag fick jag bekräftelse på att en del relationer på jobbet inte heller är på topp.
Kommunikation är det skarpaste verktyget vi har i livet för att kunna samspela med varandra. Samtidigt är det ett verktyg som är så svårt att applicera på ett korrekt sätt alla gånger. Man försöker vara lyhörd för andras behov och uppfylla eller åtminstone möta sin motpart. Men om den andra parten redan har bestämt sig för att inte lyssna eller gå en annan väg...vad mer krävs det av mig? Jag försöker och tror mig kunna påverka situationen men hur mycket acceptans ska jag ha och när är min självrespekt förstörd?
Denna dag tillägnar jag en person som betyder så oerhört mycket för mig och som numera (sedan igår) är VAB-Ledig. Jag hoppas och tror mig veta att Du, Bebben och Fredrik kommer att ha en underbar tid framför er och att det förmodligen blir mycket inredning/förberedning inför den stora dagen! Jag lever min lycka genom Er just nu! Tack för att du fortfarande finns!
